tisdag 28 januari 2014

Att jobba lönar sig..

..som bekant, och är man på snyltarturné kan det inte bli annat än lönsamt. Igår åkte jag till Göteborg och hälsade på den här finingen.
Therese. En klippa på det där om hälsa, vad vi ska hitta på
blir en följetång. Det är iallafall vad vi hoppas på!

Vi laddade med chips, drack vin och spisade risotto lagad med kärlek, och till efterrätt bjöd Therese på glass med varma körsbär, allt i den själsliga hälsans tecken. En hel del planering och projektering hanns faktiskt med, konstigt nog när vi hade så galet mycket annat att prata om. Tänk att vi är bästisar sen way back, och nu sitter och planerar spännande jobb ihop. Nej det var inget vi tänkte på när vi satt med våra dr martens och astighta alldeles för långa jeans som vi sprättade upp vid foten för 20 år sen.. (hjälp vad länge sen)

Johannas finfina kök. 
Vidare till Borås och spännande jobb för Hemtex startade dagen hemma hos Johanna med ljuvlig frukost. Vi har ignorerat tråkigt väder och byggt sommar hela dagen. För dig som är Hemtex-medlem får du resultatet av vad vi gjort idag direkt i brevlådan i mitten av maj.

Mätt och belåten åker jag hem och tänker på att jag gått plus på alla möjliga konton, men framförallt: bli-bjuden-på-mat-kontot och lagra-inför-tuffa-tider-kontot. 
Tack för allt Västra Götaland. 


onsdag 22 januari 2014

Apropå färg.

Byggfabriken har nyligen lanserat 20 ursnygga kulörer att måla väggen med. Väggfärgen är giftfri och ska innehålla naturliga ämnen. Ett mycket bra alternativ till linoljefärgen alltså. Det är ju så fruktansvärt viktigt att inte stänga in levande material i plast. Att måla med plastfärg är som att konstant klä någon i regnkläder, nej hua mig. Både taskigt och ofräscht ju. 

Ja tack till giftfria hem och regnrock när det regnar.

Pastellrosa till frukost, sommargul till lunch och duvblå till middag.
Undrar vad det blir imorgon!!

Det är inte bara Byggfabriken som säljer naturlig färg, även om dom har plockat fram 20 sjuhelsikes snygga kulörer. Nej, för den som är intresserad av att läsa mer om naturlig färg finns det mer info hos Ekobyggportalen, och om du är är intresserad av liknande produkter har Färgbygge en miljövänlig och miljömärkt väggfärg som heter Eco Proffs Vägg. Det ni!

tisdag 21 januari 2014

En liten lögn av vitaste ncs-kod.

Ja ni. Det här med tapeterna som jag nämnde här har det ännu inte blivit så mycket av. Och badrummet som varit klart ett tag, ett ganska långt tag faktiskt, har fortfarande inte fått sitt duschdraperi på plats. Även och duschstången kom med posten för några veckor sedan. Ja det verkar inte bättre än att man får ta mig med en nypa salt när det kommer till det här med att bestämma sig. För många är det stressigt att leva ofärdigt, men jag har nog mer eller mindre accepterat att vi funkar så, att vi fixar lite för mycket i varje rum samtidigt. Egentligen finns det inget rum som är helt klart. Åtminstone är det något ytskikt som är bortrivet och där har projektet säkert också avstannat. Ett rum saknar golv, ett saknar element, i ett rum kan man sticka in en arm rakt in i husets vägg och känna på ytterfasaden (fast från insidan). Vår renoveringsplan är hela 15 år, så än så länge har vi gott om tid. Hela 12 år kvar. Men så finns det ett rum, som vi jobbat minutiöst noga med under ett tag nu. Ejes rum. Eje är 6 år, älskar lego och små gubbar som man kan ställa i rad. Gärna i två rader mot varandra så dom kan skjuta saker på varandra. Eje älskar mysiga kojor med massor av filtar och kuddar. Och så gillar han att spela spel och rita. Ungefär så tänkte vi när vi började fundera på hur rummet skulle få sin form. Kolla in när Eje river vägg och hur vår första skiss över rummet såg ut här.

All pärlspont har målats med pärlgrå linoljefärg från Ottosson Färgmakeri och gipsskivan (en gammal vägg som sattes upp för att dela av ett stort rum på 60-talet) fick sig en släng av Nordsjös Salvia AD 88.

Så här blev accentfärgerna. Grå och grön. Men som ni ser på bilden underst ser rummet inte riktigt ut så här. Och på er skärm har jag ju ingen aning om hur det ser ut. Den som är nyfiken får helt enkelt titta in vid tillfälle. Alternativt köpa en provburk. Det borde vi verkligen gjort. 

Från allra första början tills nu:

Så här såg det ut när vi flyttade in. Minus möblerna. Fin utsikt från det här rummet trots det icke tidstypiska fönstret.
Nu sitter ett lika stort fönster i rummet, men något smalare och högre. Ett klassiskt gammalt flaggfönster, så som det såg ut när huset byggdes.

































Ganska länge såg det så här snyggt och välstädat ut. Ja, om
man kallar städa att trycka in saker i lådor och hyllor för
att få veckopeng. Och det gör vi ju. Plastmatta, taksänkt
och skivor på väggarna.

Vi började riva ytskikten för att plocka fram pärlsponten.
Från början var det här rummet övervåningens kök
 (därav pärlsponten), men som numera funkar som två
mindre barnrum. 

I julas tog vi stora fixarrycket och skrapade rent pärlsponten
från all gammal färg. All färg måste bort, det måste göra med största
varsamhet så att inte pärlan blir skadad. Hua. Sådär skoj.

Spritt språngande färskt. Idag ser rummet ut så här. Ett enkelt massivt furugolv 
har fått täcka originalgolvet, då det är iett så dåligt skick. Med tanke på att
 det är ett barnrum, och att skiljeväggen mellan rummen kanske inte kommer 
 vara för alltid blev det budget-golv som vi oljade in med 
Watco timberex wood finishing oil. 
Helt okej. Listfixoch annat skoj har vi såklart kvar. 
Tuuuur,  allt började nästan kännas lite tomt.

Utan att ljuga kan jag säga att jag snart kommer uppdatera er med ett helt färdigt barnrum, inklusive inredning. Allt annat vore lögn. Men innan dess tänkte jag sticka in med lite badrumsplanering som en del av min idé om att visa före och efter-bilder från vår renovering av huset. Stay tuned!

måndag 20 januari 2014

Hemma hos i Ljungby

I senaste Hus&Hem (nr 2 2014) kan ni läsa om Lina i Ljungby. Jag tänker inte sticka under stolen med att jag gillar hennes namn en hel del, men förutom det tycker jag att Lina och hennes man fått till ett mysigt kök med matplats. Kolla upp och läs mer vettja. 

Nu när vi bor i hus saknar jag kontakten mellan kök och övriga nedervåningen som vi hade när vi bodde i lägenhet. Nu är köket kök, matrummet matrum, mysrummet mysrum.. ja ni fattar. Tänk vad mycket så lite kan göra när man öppnar upp en del av väggen. Och så får man tillfälle att njuta ännu mer av sitt fina kök. Fiffigt. 

Så här kan man göra om man har ett hörn i köket,
och det bör man ju rimligtvis ha. 

Kaklat från golv till tak, inte bara de grova utrymmen,
ger definitivt en restaurangkänsla.

Ljuva ljuva toner i sovrummet. I all sin enkelhel. Snark. 

söndag 12 januari 2014

Om hur en matfotografering början

Det är så fasansfullt roligt med mat. Och att fota den är bland det roligaste. När vi styr upp en matfotografering är vi oftast ett litet crew av fotograf, stylist och kock. Jag jobbar mest med redaktionella matjobb, vilket ger en stor konstnärlig frihet eftersom slutkunden oftast inte är bestämd, och i startskedet inte kan säga varken nja eller bra. Oftast börjar det med att någon i vårt lilla crew har en idé eller känsla som man bara måste få ur sig. Kanske kan det vara att någon fått en hangup på citrusfrukter, och vi börjar spåna på vilken känsla vi vill förmedla och vilket porslin som skulle kunna passa. Kanske kommer vi fram till att rosa porslin och citrusfrukter är en bra kombo. Och så börjar vi leta inspiration och spika recepten. På pinterest finns det mesta man behöver. Förberedelserna är många och rätt tidskrävande. Det är svårt att lämna för mycket åt slumpen vad gäller mat (är min erfarenhet), och precis som spontanitets-ingrediensen såklart alltid måste finnas med måste även alla eventuella tänkbara rekvisita-kombinationer finnas på plats när man väl sätter igång. Det brukar vara lådor av rekvisita högt och lågt. Och stylistens jobb är helt makalöst viktigt då hen plockar rekvisita som vi testplåtar och kanske byter ut under plåtningen. Maten lagas alltid på plats, färsk mat är fräsch mat. Och så otroligt lite fusk ska ni veta, inget alls faktiskt. Allt vi gör är på riktigt. Sen lägger varken du eller jag lika mycket tid på våra gästers tallrikar när det kommer till uppläggning, en liten yppig persiljekvist som ska yttepytte motsols, eller att lägga smulorna perfekt operfekt kan totalt ta en hel arbetsdag. Ungefär 8-11 bilder brukar vi klämma ur oss på en dag. Ja och då är förarbetet rätt gediget. Jag hoppas innerligt att kock och stylist får det beröm de förtjänar i såna här sammanhang, ofta tycker jag det är fotografen som syns mest och får en ryggdunk. Även om just ryggdunkar är sällsynt.

Jag och Frida började spåna på ett matjobb med musiktema förra julen. Lite corny men ändå gulligt gjorde vi om kända gamla slagdängor till smashing maträtter, typ Gimmie soup Joanna och Girls just wanna have dim sum. Ja ni fattar. Kul åka-bil-nöje om nån skulle panika på resan. 

I senaste Elle mat&vin hittar ni fler av våra snajdiga plockmatsrecept som borde få nån slags medalj för att de lyckats blåsa liv i, och ge ett nytt ansikte till flera folkkära favoriter.




Recept och styling: Frida Anthin Broberg Foto: Lina Östling


onsdag 8 januari 2014

Hemma hos Karin & Anders

Okej, det tråkiga är sagt. Dags att hitta tillbaks till vardag och foka på det som är här och det som faktiskt kommer ske. Men visst är det väl just tråkigheterna som gör att man lär sig lite mer om sig själv. Roligheter är sällan lika reflekterande. 

Idag är årets första riktiga jobbardag, och läget känns märkligt nog under kontroll. Jag har en ny bok för alla listor som ska göras i år. Jag har förhoppning om att den kommer göra underverk. Den är en liten blommig skrivbok med fina band som gör listarbetet extremt mycket lättare eftersom den är så fasansfullt inbjudande. Där kommer stort som smått att stå. Jag ska försöka outa några spännande happenings inom kort, är väldigt ivrig på att inte behöva begränsa vissa skojigheter till den lilla skrivboken. 

I senaste numret av Sköna Hem (nr 1 2014) kan du läsa om Karin och Anders magiskt vackra hem. Anledningarna till att just det här 30-tals huset känns drömskt vackert att kliva in i är just dom att huset är så vackert bevarat med originaldetaljer och att Karins jobb är att hitta vackra gamla saker. Den kombinationen är ett vinnande koncept, och varje vrå i huset är ren och skär inspiration. Har du inte besökt Karins butik Kokong i Torshälla utanför Eskilstuna bjuds du nu på det perfekta utflyktsmålet. Lilla Torshälla är bland Sveriges äldsta städer, och med älven som rinner rakt igenom samhället är det här rena njutningen att besöka med sina gamla ödehus blandat med pampiga sekelskifteskåkar. Jag märker själv att jag har svårt att hålla mig, jag är ett stort Kokong-fan och blir som ett litet barn i en godisaffär när jag är på besök. Och så råkar ju butiksägarinnan vara rackarns trevlig också. 

Det här är precis vad min tekopp ska innehålla!! Framförallt en stil som håller genom tidens moderniteter och inte sådär ängslig som kräver utbyte om ett halvår. Varma färger från ljust till mörkt. Mjukt, aldrig hårt. Rena träslag och vackra tyger. Lite nytt, mycket gammalt. Det vackra sitter i detaljerna, kolla tex fönsterfodren!! Och resten är en upptäcktsresa, bara att njuta av. 

Jag är så glad att Karin och Anders hem är först ut av årets hemma hos här på bloggen.
Tack hörrni för att vi fick titta förbi!!








tisdag 7 januari 2014

Den tråkigaste starten på ett nytt år

Vilket juluppehåll, vilken ledighet, vilket lov. Jag ska villigt erkänna att jag innan jullovet funderade på om vi skulle känna oss lediga eller om vi skulle börja tröttna på att vara en familj. Så skönt att bli motbevisad. Vi har gjort allt och inget, varannan dag jullovsaktivitet och varannan pyjamasdag. Men hela tiden med en tråkig obehaglig skugga över oss. Året slutade på det mest tänkbara tråkiga sätt, min farmor gick bort två veckor innan jul. Samma helg fick jag ett fruktansvärt besked om att en vän genomgått en operation med sämsta konsekvens- syrebrist i hjärnan som följd av att en maskin oförklarligt stannat under operationen. Två dagar in på det nya året orkade han inte mer och somnade in för gott. Och så börjar tankarna som inte tjänar något till. Varför sågs vi inte oftare? Varför ringde jag inte, eller bara skickade ett litet meddelande lite då och nu? Jag tar ett djupt andetag och minns de stunder vi fick, och är så hemskt tacksam för att jag och familjen var hos farmor och farfar i somras, att vi fotade och till och med filmade en massa när vi sågs. Och att vi under jullovet har tittat och pratat om när vi sågs, och att de lever vidare på det sättet. Men aj aj så förbaskat sorgligt det känns ibland. 

Det finns massor jag vill få ut och berätta men det mest ärliga just nu är att spara det.

Trädet av släkt. En farmor med massor av hjärta, en farfar som visste ordning och reda. En farbror jag aldrig lärde känna och till sist en pyttig pappa som inte räcker ner med fötterna till marken då det begav sig.
Det gamla fotografiet har farfar tagit med självutlösare för evigheter sen. Jag fotade av bilden med mobilen i somras. Och det skulle kunna varit så det inte bara är tapet som reflekteras i glaset, utan även min spegelbild. Men där kommer fusket in, spegelbilden har jag lagt in efteråt. Men det känns så, att jag tittar på liksom.